onsdag, mars 20, 2019

Och där blev det ett

I klassrummet ringde telefonen, rektorn ville prata med mig.
Ok, ihop med väska, dator och ner till expeditionen.

Där stod han och såg så bedjande ut....

fortsättning följer.

-----------------------------------------------

Nu är jag här igen.

Jo, rektorn talade om att det var problem med att rekrytera personal som kan efterträda mig. 

Och så kom det: kan du tänka dig att jobba 6 veckor till?

Nja.... tänkte jag och samtidigt såg jag restskatten segla förbi, 33.000 svenska ärligt förtjänade pengar ska betalas.

Jag bad om en liten aning betänketid och när han lagt fram sin lösning på personalproblemet så funderade jag ungefär en minut och därefter sa jag ja.

Så nu jobbar jag fram till skolan är slut någon gång i mitten av juni.

Det roligaste var att specialpedagogen blev så glad att hon grät när hon fick höra att jag skulle stanna kvar.

Nu ska jag vänja mig, räkna om resterande arbetsdagar och lägga till en löneökning med 2000:- i månaden, välkommet men inte nödvändigt. Men vem tackar nej till de pengarna?


Smitare.


tisdag, mars 19, 2019

Och där rann det lite mer vatten på min kvarn.

Samlevnadsdagar som niorna har haft varje vår sedan
urminnes tider har alltid hållits i Pingstkyrkans nedre våning i en samlingssal + några mindre rum för grupparbete.

Men se det gick inte i år, nu får man inte ha sådana tillställningar
i någon lokal som har anknytning till något religiöst.

Undrar varför?

söndag, mars 17, 2019

Det hände inte ett dugg.

Gojan och jag for till stugan med lite djupfryst mat som skulle in i frysen där.
När det gått en kvart så hade jag fått upp värmen inomhus och gojan fick komma in.

Jaha, då var jag här, tänkte jag. Och vad gör jag nu?

Arbetslusten var bortblåst. Fanns inget att göra... ok....

Då for datorn fram och jag surfade som en Australiensare i havet,
jag var på varenda sida och glodde, läste fyra rader, tråkigt.

Och sen kom jag till någon som skrev om Neverlanddokumentären.

Jaha, där fastnade jag, tre-fyra timmar senare tog batteriet i datorn slut och jag tittade mig runt och insåg: oj, där gick dagen förbi.

Jag säger inte ett ord om Michael Jackson utan jag undrar vad de här barnen hade för föräldrar?
Var de så kändiskåta att de inte kunde se vad som pågick?
Eller gjorde man inte det för tio år sedan?
Förstod man inte?

Och så  kommer tanken om att nu har grabbarna vaknat till och vill ha pengar?
Eller kanske de redan får pengar i och med dokumentären?

Jag är villrådig, vet inte vad jag ska tro.

Att det förekommit övergrepp är jag helt säker på, för inte vill en man i den åldern dela säng med en sjuåring utan att ha något opassande i tanken.

Michael är död och det är väl lika bra det för vi behöver inga sådan människor på den här  jorden, vi har tillräckligt med avskum som det är.

lördag, mars 16, 2019

Vilka av 450-500 elever ska få den här tröjan?

När jag ser mig ikring så inser jag att ...  nä, det här bådar inte gott.
De skolkar, springar på stan, försöker fuska på prov, gör minsta möjliga, skyller ifrån sig (JAG har inte gjort något, det var inte jag som tände eld på en datorväska indränkt i  handsprit).

Det är de här små jävlarna som tar energi och engagemang från lärare och andra elever.

Det är de här små jävlarna som skolan måste tillsätta en utredning för, lägga upp en plan för.

Det är de här små jävlarna som soc och polis behöver engagera sig i.


Och så har vi de där duktiga eleverna, de som plikttroget kommer till skolan, läst sina läxor, hängt in sin jacka i skåpet, har med penna och suddi, står upp och hälsar när  läraren ska säga Godmorgon, varsågod och sitt.
Det är de här eleverna som blir vår framtid, vårt hopp. Och de kan få den här tröjan. De är inte många men ack så underbara.



fredag, mars 15, 2019

Nya Zeeland

En skjutande australiensare som hört talas om körningen
på Drottninggatan i Stockholm. Märkligt.

Nu är det 49 döda och siffran väntas stiga.


torsdag, mars 14, 2019