lördag, januari 10, 2015

Skräckupplevelse i verkliga livet.

Satt på jobbet och tolkade, jag satt framför min adept och till vänster
om mig satt en annan elev. Plötsligt sträckte han sig bakåt och armarna
for ut, han blev som en spänd båge.
Jag rusade upp och försökte ta tag i honom för jag märkte att han kasade bakåt,
ner mot golvet. Tyvärr hann jag inte utan han damp i golvet med bakhuvudet före.
Han krampade och armarna var stela som pinnar.

Försökte prata lugnande med honom och strök honom över håret och på ryggen.
Egentligen ville jag bara gråta och helst av allt springa ut.

Jag skakade som ett asplöv, kroppen och tankarna gick på någon konstig autopilot,
gav order till en elev att hämta skolsköterskan, en annan elev fick order att ringa
112.
Han vaknade till efter någon minut, låg stilla och bara såg undrande ut, jag tyckte
så synd om honom, han verkade vaken och var kontaktbar. Jag pratade med personalen
på 112 och de ställde frågor till honom som jag vidarebefordrade så gott det gick...
tror nog att jag hade gråten i halsen men ville skärpa mig för att inte skrämma livet
ur honom.

Efter kort tid kom sköterskan och då kände jag att jag kunde lämna över till henne,
så jäkla skönt.

Det här var en jäkla upplevelse, hela dagen hade jag hans spända kropp i minnet
och inte blev det bättre när det blev kväll och natt.
Har sovit av och till och varje gång jag vaknat så är bilden där igen.

Idag är det lördag och jag stör mig på Facebookanvändare som skriver: Godmorgon och välkommen till snöovädret!
Men herre min tid, det är vinter, det är kallt och det är sådant här väder på vintern.


Inga kommentarer: