fredag, december 04, 2015

Bo mitt i skiten.

När jag läser bloggar om när människor har köpt
hus, lägenheter eller stugor, kommer jag att tänka
på när min man och jag köpte vårt första hus.

Vi var 22 år gamla och hade precis blivit föräldrar.
Det fanns ett hus med ladugård och några små uthus till 
salu på landet till salu för 140.000. Vi föll för det på 
en gång. 
Inte visste vi då att det på sommaren var nästintill omöjligt 
att vara utomhus efter kl. 16 pga av alla knott som anföll.
Vi var glada och samtidigt lite oroliga för det var ett
jäkla ansvar att bli föräldrar och att betala för ett hus.

Vi renoverade samtidigt som vi bodde i skiten, spånskivor
på golvet i köket som väntade på att bli uppsatta, eller 
kanske var det golvskivor.
Jag blev 190 cm lång när jag stod vid spisen för spånskivorna låg där i en hög, precis framför spisen.

Huvudet hade jag precis ovanför fläkten, och jag minns
att jag tänkte.. men oj, så här har SG det när han lagar
mat med sina 194 cm.

Åren gick och vi fick ett barn till och när jag tittar på gamla
kort från den tiden så är det alltid någon slags byggnation 
på gång, tapetsering, målning, nya mattor.

Foton som visar två lekande barn, och i bakgrunden ett
bord med alla verktyg som tänkas kan. Stege lutad mot
väggen, och målarburk (med lock på). Och mitt i allt
är alltid barnen med. De leker med tumstock, brädbitar
och allt som ligger löst.

Nu tillbaka till det jag ville säga: Hur gör man idag?

Köper ett hus, låter någon annan renovera, och flyttar in.

Köper ett hus, renoverar när man bor i det, och barnen får
varsin surfplatta ... och så är de ur vägen, eller så får 
morföräldrar ställa upp och passa barnen. 
Vill man inte ha med barnen? Vad är det frågan om?








Inga kommentarer: