onsdag, december 02, 2015

Vetenskap...




Som alla vet som läser min blogg så är
inte mitt jobb det jag längtar efter mest
de dagar jag är ledig.

Jag har aldrig förr haft ett jobb där jag får
anstränga mig så lite som jag gör nu.
Ibland kan jag få en utmaning, som till exempel
när läraren säger ordet "likviditetsbudget"
och jag ska teckna det... 

Tjena.. vad fan är det? Hur tecknar jag det?

Inte krångligare än att jag kan bokstavera det,
och så är det ordet ur världen. Eleven har förstått
och raskt så går vi vidare.

Jag känner mig tom, inte ett enda muskel får arbeta,
ingen känsla av: Wow vilken dag jag har haft idag,
wow, vad jag har jobbat bra idag, wow, nu ska det
bli gott med en paus.  

När jobbet är slut så kommer jag hem och då vill jag göra något, jaha..... i en lägenhet (visserligen bostadsrätt) finns inte så mycket att göra, tapetsera, måla dörrar är väl inget som jag behöver, allt ser bra ut.


Jag inser att jag har ett smäckjobb, att jag får lön för att
göra nästintill ingenting, men det är INTE jag. Jag vill
känna att kroppen blir lite trött, känna mig mör, ha lite
känslan av.. shit va ja är slut. Inte då. 

Nu har jag ombestämt mig, jag ska försöka ta mig in 
på ett av stadens flyktingmottagande för att jobba där.
Visserligen har jag bara 1½ år kvar till pension.. men
va f-n, jobba kan jag. Språk kan jag och jag är en 
sjuhelsikes envis person och på rätt plats kan jag
nog göra underverk.



Inga kommentarer: