söndag, maj 22, 2016

Vilken dag

Golvläggningshjälparen anlände runt 11-snåret och vi lade
de sista bitarna utan problem. Fick på ett par mattor för
att skydda golvet där vi skulle sitta.

Kl. 14 anlände familjen med deras döve nu vuxne son som jag
inte träffat på 16 år 
Herre min skapare vad tiden går, nu var han 195 cm lång och 
en riktigt stöddig bit, vildvuxet skägg och burrigt hår.

Han skulle passa perfekt i en film om vikingarna, han såg helvild ut.
Och innanför allt det där vilda fanns en mjuk ung man som tyckte
det var roligt att komma hit och träffa mig (snart 64).

Min golvläggningshjälp fick känna sig en aning utanför, han var ju
den ende som inte kunde teckna. 

Vi gick runt och tittade i trädgården och jag kände genast att jag
föll in i den gamla traden, inte prata, bara teckna....det sitter så
stenhårt att jag inte ens kunde prata med hans föräldrar utan att
teckna. Jag har lärt mig: finns det en döv med så är det deras språk
vi ska använda. 

Timmarna gick fort, och fyra timmar senare så skulle de fortsätta sin
lilla tripp.

Jag kan summera allt så här: Jag har inte haft så här roligt på hela
året och det tack vare tre personer på kaffebesök. 


Inga kommentarer: