torsdag, juni 30, 2016

Vart ska Sverige ta vägen? Eller vi som bor här, vart ska vi ta vägen?

Jag är bekymrad, tittar på nyheter, hör på radion
och varje dag är det något som händer.
Bilbränder, mord, våldtäkt, skottlossning.
Är det vad vi vill? Är det det här vi önskar våra barn
och barnbarn?

En vän till mig som bor i Borås berättade att på Hässleholmen
(ett sånt där område som inga svenskar bor kvar längre) finns
en köttaffär med Borås godaste korvar. Vännen var sugen på
att åka dit för att handla men efter att ha resonerat med sig 
själv ett tag så insåg han att han inte vågar åka dit av rädsla för
personerna  som drar runt där. 

Hur kunde det bli så här? 

Jag ser på min gata i stan där jag har lägenheten, där finns också
många ickesvenskar och nog syns de, barnen är ute och springer
på gatan kors och tvärs. Om jag åker hem vid 22-tiden är det full
rulle, stora och små barn åker skateboard, cyklar och är allmänt
livaktiga. Var är föräldrarna? Aldrig någonsin har jag sett en vuxen
ute, en vuxen som tar sitt ansvar och ser till sitt/sina barn. 

Nackdelen med gatan är att det är tillåten parkering utmed hela vägen
och en liten 5-åring syns inte när den kommer springandes från parken.
Hastigheten är 30 och inte ens det vågar jag köra för då hinner jag inte
stanna om någon springer över. 

Jag kan också tala om att när det mörknat så skulle jag inte våga gå
gatan ner mot stan av rädsla för att bli påhoppad eller något ännu värre.

Nu vill jag ha tillbaka min gata, vill att det ska bli som förut. 

Inga kommentarer: