söndag, december 25, 2016

Har besök av den gamle herrn.

Vid 14-tiden igår körde husse hit den gamle för ett
dygn hos mig. Ögonen är grå av starr, hörseln är nedsatt 
så han hör inte när jag kallar på honom.

Han ville inte gå upp de sex trappstegen som det är
till min lägenhetsdörr. Han är osäker och ser antagligen
inte var de börjar eller var de slutar. 

Mat har alltid varit hans intresse här i livet så med lite lock 
och pock med torrfoder så tog han de sex kliven i rask takt... 
pep lite för att det skulle förstås hur jäkligt det var.

När han skulle få kvällsmat så fick jag gå fram och putta på
honom så han skulle komma ut i köket och äta, han hörde inte
när jag kallade på honom. Glad blev han i alla fall när han
insåg wooow det finns mat här också.















Vi gick ut en kort sväng efter kvällsmaten, jag är sjuk och orkeslös
så det blev inte många meter, men han kissar vid varenda pinne
som sticker upp så han är lättkissad.

När sista rastningen var avklarad så var det sovdags. Han gick runt
ett par varv och bestämde sig till sist att ligga i köket under bordet,
antagligen för att han inte skulle missa frukosten.

Jag kunde inte somna, helt omöjligt, rullade runt  i sängen som en 
cementblandare, lyssnade och hörde ett ljud, någon snarkar, upp
och kolla och i soffan ser jag den gamle liggandes på rygg och
snarkar som en hel karl. Tur att jag lade ut en filt där för han hårar
fruktansvärt, de hår han fäller de riktigt kilar sig in i tyget och är 
omöjliga att borsta bort, det är dammsugare och litet munstycke som
gäller.

Till slut somnade jag vid 5-tiden och sov fram till 10.30 när jag väcktes
av en nos med morrhår mot min mun. Så lätt trycker han och så slår jag
upp ögonen och då möts jag av hans grådimmiga blick, han menar:
Upp med dig, jag är hungrig, eller så är jag kissnödig. 

Nu var det nog sista gången han var hos mig, han är dålig, knölig på
kroppen och hostig, han sitter aldrig utan stannar han upp så lägger
han sig ner. Något är vajsing. Han är på sitt 14:de år och kanske är det
så att hans liv inte blir längre än så.

En fin hund som har gjort många glada, han har varit en lekkamrat till
barnbarnen, en hund som lärt dem att ta ansvar över ett annat liv.

Efter 14 blir han hämtad och jag ska försöka ta mig i kragen och låtsas
att förkylningen är över trots att jag känner mig matt och ynklig. 




Inga kommentarer: