lördag, januari 28, 2017

Märks det att jag sysselsättningssvårigheter?

Jodå, det är så det ligger till. Jag vankar fram och tillbaka,
flyttar på lite grejer, går ner i källaren och hänger tvätt, lyssnar
på bok på Storytel, pratar med gojan, diskar, lagar mat.
Och nu jäklar har jag inget mer att göra.

Då ringer mobilen och dottern är pratsugen, berättar om sin
kväll hos en jobbarkompis igår, trevligt tyckte hon och en
fantastiskt god mat.

Jobbarkompisen är en kvinna som blir 71 år i år och som har
jobbat lite extra på ett hem där min dotter jobbar. Nu slutar hon
för hon har blivit rädd för klienterna. En incident när en intagen
gick lös med en kniv på saker och ting och de fick fly ut och ringa
112... gör att hon inte vill komma tillbaka mer i alla fall inte sova 
över där och vara ensam personal på natten. 

Jag förstår henne för jag är till och med rädd för dem mitt på
ljusan dag och med jobbarkompisar som backar upp.

Nedanför mitt hus ligger en liten liten sjö och bredvid den är en stor
gräsplan och där brukar helikopterambulansen landa om det skett
någon olycka eller någon blivit sjuk som behöver snabb transport.
För en stund sedan landade ambulansen och två män gick ur, sen 
såg jag inte mer och nu har de stängt av helikoptern och allt är 
helt stilla.... ambulansen for iväg med blåsljus och sirener..

Nu startar de upp igen... och åker mot närmsta stora stad..
måtte det gå väl för människan som behövde hjälp. 

Det gick inte så bra för människan i helikoptern, han dog.
Mord på en 30-åring utförd av en annan 30-åring. 
Jaha... nu har lilla staden också dragits in i våldsspiralen.




Inga kommentarer: