onsdag, mars 15, 2017

Det talas om stress....

Jag förstår inte riktigt hur en del är funtade, de tycker det
är stressigt att vara hemma med 3 barn. Barn som är 6, 3
och 1 år? Dessutom lämnar många av dem sina äldsta barn
på förskolan halva dagen...

Vad kan vara stressigt, städa, laga mat, diska, leka med barnen ?

Nej, jag vet vad det hela handlar om. De får inte tid att sitta
vid datorn, kolla facebook, instagram och twitter.
De förfasas över att de inte får något som de kallar egentid.
Fixa håret, förlänga naglar

Skit på dig... du får egentid när barnen blivit stora. Nu när de
är små är det deras tid och du får anpassa dig efter det.

När min äldsta dotter föddes 1974 hade man 6 månaders
barnledighet. Det ändrades till 7 månader om barnet var
fött efter 30 juni... (där hade vi tur). Så med 7 månaders
barnledighet kändes det som om jag vunnit högsta vinsten
på något slags lotteri.

Jag återgick till jobbet och lämnade lillan till dagmamma
tre - fyra dagar i veckan. När äldste sonen föddes 1976 var det
likadant, 7 månaders ledigt och sen tillbaka till jobbet.

Vi var så effektiva min man och jag, vi köpte ett hus ett par mil
utanför lilla staden, hade får, en kalv, hönor samt ett hus som
skulle renoveras. När jag tar fram gamla kort och min man står och
skruvar gipsskivor så är det alltid ett barn i hasorna, och ibland
två hundar också.
Hur kom det sig att vi orkade?

Vi behövde inte fotografera och lägga upp på facebook och visa
hur bra vi var, vi var nöjda om vi själva tyckte om det vi gjorde.

Nu söks det bekräftelse på allt... en del kan inte ens gå och skita utan
att lägga upp det på facebook eller instagram.

För att inte tala om de som lägger upp kryptiska meddelanden:
Fly or cry? .... 
Ledsen :-(
och så allt däremellan
Och så har vi dem som har mist någon anhörig: Idag är det 2 månader
sedan lilla mamma dog, jag saknar dig. 

Nu väntar jobbet... jag har inte räknat men jag tror att jag jobbar cirkus
70 dagar till.


Inga kommentarer: