tisdag, mars 14, 2017

Satt i goda ro och in kom en hög med araber.

Intill stora matsalen i skolan har vi ett mindre rum där
det kan sitta 25-30 personer.

Jag brukar sitta där och äta med min adept (de gånger han äter)
en klasskompis samt några andra som dimper ner från en
träningsklass. De har olika former av handikapp eller så vill de
bara sitta i lugn och ro och äta. Det är sällan fullt i rummet så
det finns alltid plats över.

Idag fick jag verkligen hålla inne med ilskan. Jag satt mitt emot
en kille med autism vi kallar honom för E, han gillar inte ljud och
pratar inte mer än om han får en fråga. Tittar helst inte upp heller.


In i rummet kommer ett gäng med araber, antagligen syrier, högljudda
och otroligt vidlyftiga. Ett par av dem pratade verkligen med STORA
bokstäver, det var jalla hit och jalla dit.

Inte nog med att de pratade högt med grannbordet (bakom oss) de
pratade lika högt med varandra runt bordet.

Nu såg jag att E fick nog, så jag tänkte att jag skulle be dem dämpa
sig lite.
Då fick E upp huvudet ... tittade stint på den som pratade högst och sa
med en liten mjuk röst. Snälla var tyst och visa lite respekt för oss som
vill äta i lugn och ro. Jag bävade för vilket svar det skulle komma från
killen, men han tog sin kaffemugg och gick, sa inte ett ord.

Läraren blev överlycklig när jag talade om vad som hänt. E har knappt
sagt ett ord sedan han började för tre år sedan.

-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-


Inga kommentarer: