fredag, augusti 18, 2017

Jag vet inte jag.

Vet inte om jag ska kalla mig rasist? Måste jag ha ett epitet
som visar vad jag tycker?

Nu tycker jag att måttet är rågat, nu kan vi inte ha det så här
längre. Nu måste någon styra upp det här sjunkande skeppet.
Nu måste landets styrande inse att vi (vi andra) lider av det
vi ser omkring oss.
Nu har i alla fall jag fått nog.

I Sveriges huvudstad sitter en grupp människor som vädjar om
att få stanna i vårt land. De kallar sig ungdomar och en del av
dem säger sig vara barn. Jovisst.

De vill inte bli utvisade till Afghanistan .... det tror jag det, för
många av dem har aldrig satt sin fot i det landet, de har (många av dem)
vuxit upp i Iran.

Afghanistan vill inte ha tillbaka dem.... det tror jag det, för de
kan inte bidra till något i det landet. Det sägs också att landets
säkerhet inte är tillfredsställande. (jaha, och hur är det i Sverige då?)
Jo, just det, det är säkerhet för svenskar som inte är som det ska.

Är vårt land säkert? Nej, det är det inte, vi har 55 områden som inte
är säkra..... och säkert ett hundratal som är på gång att bli en farlig plats.
Inse att de har tagit över vårt land och snart styr de det också.

Jag känner mig så oerhört negativ, jag står knappt ut med mig själv.
Det går ju inte bara att blunda och hoppas på bättring.

Lite mer negativt. Igår hämtade jag ved hos vedkillen, hans fru och jag
pratade om knott. Hon talade om att aldrig någonsin under de 40 år
hon bott där har det varit en sommar utan knott..... men nu har det hänt.
Inte en knott så långt ögat når, ingen behövde sitta i deras innätade
uterum... nu var det fritt fram att sitta ute, att kunna stå still utan att fäkta,
inte behöva sätta igång rökmaskineriet som håller knotten borta.

Är det verkligen sant, har knotten också minskat?

Undrar vad bålgetingarna äter? De finns i alla fall hos mig och det är inte
bara en som surrar runt,
utan här är det ganska många... och jag gillar dem inte.

Nu har jag lovat dem att jag ska inte gå till attack om de kommer
flygandes utan jag låter dem vara och ganska så snart så ger de sig iväg
mot nya mål.




Inga kommentarer: