torsdag, december 28, 2017

Att lyssna på någon........

som pratar oavbrutet i 18 minuter och 36 sekunder innebär ett ohyggligt
tålamod. Och inte nog med det, människan kommer aldrig till punkt,
till pudelns kärna.

Meningen börjar så här: Alltså en gång, jag tror det var 1964 köpte min
pappa en Ford, han köpte den av sin jobbarkompis Olof... förresten Olof
är kusin med min mamma, hon växte ju upp i Umeå. Det visste du inte va?
Sen fortsatte det i rask takt med kusinbarn, kyrkobröllop, dop, vaniljglass
....... när det gått 18 minuter och 36 sekunder hade människan glömt att
säga vad det var med den där Forden. Den föll mellan stolarna, eller mellan
meningarna... vet i fan var den tog vägen.
Jag var bara glad att det blev tyst en stund, 30 sekunder eller så.

Då när han teg sa jag: Ursäkta mig, gör det ont om du är tyst en stund?

Inga kommentarer: