måndag, december 25, 2017

Juldagen kom snabbt och snart är den över.

Nyss stod jag på balkongen och tittade ut på vårt lilla fågelbord, där
var många olika fåglar, bofink, talgoxe, blåmes.

När blåmesen kom då flög de andra sin väg, de satt avvaktande och
väntade på sin tur. Blåmesen försåg sig med lite frön, hackade lite och
flög sin väg. Då vaknade de andra till och vips så var de framme och
tog ett solrosfrö eller två.

Och då kom blåmesen igen, och då lättade de andra, flög iväg för
att sätta sig på en säker plats, vänta och vänta. 

Det här är som det är i Sverige, många undanskuffade för att andra
ska få det de vill, eller det de anser sig ha rätt till med lagens hjälp.

Tandläkare, vårdinrättningar, skolor, alla får vänta på sin tur. 
Det finns inga pengar.
--------------------------------------------------------------------------------------------
I lördags var jag hos son med familj. Där blev det prat om gatan jag
bor på, bränder, överfall och allehanda slag av brott.

Jag bor längst bort på gatan så jag måste ta mig förbi de där människorna
som bor där, de som inte vet skillnad på mitt och ditt, de som tagit med
sig kriget, osämjan och hatet hit. 

Sonen sa: Mamma, du går inte den gatan ensam när det är mörkt.
Han fortsatte, inte ens jag vill gå där när det mörknat. 
(han är 195 lång och stark som en oxe, och ändå vill/vågar han inte gå där)

Diskussionen slutade med att sonen skulle beställa hem antingen tårgas eller
pepparspray som jag kan ha med mig om jag mot förmodan skulle
gatan hem. 
Hur blev det så här?


Inga kommentarer: