söndag, januari 21, 2018

Så enkelt allt är.

Vi var på väg till ridhuset, barnbarn 1 o 2 satt i baksätet.
Ettan hade ridkläder för det var hon som skulle rida, tvåan
hänger med och tar ofta med sig läxor att göra när hon sitter
och väntar i cafeterian.

Det blev tal om vad mina farföräldrar hette. Vi gick igenom
namnen på dem alla, de som jag kom ihåg.

Ettan: Vad hette din mormor?

Jag: Hon hette Valborg.

Ettan: Va, kan man heta så, det är ju en helg?

Jag: Jodå det hette många för länge sedan.

Ettan: Var hon snäll din mormor?

Jag: Jag minns inte hur hon var för hon dog när jag var liten.

Ettan: VA, minns du inte henne?

Jag: Nej.

Ettan: Jag ska i alla fall minnas dig när du är död, jag kommer
           aldrig att glömma dig.

Tvåan avbröt och talade om att hon skulle minsann inte glömma mig
hon heller.
.....................................................................................................................

Bildresultat för häst
Sedan gick färden vidare mot ridhuset där jag fick agera hästhållare eftersom
ettan fick en lite bitsk häst.

Egentligen ville jag ge kusen en rejäl lavett men eftersom ettan inte tillåter
det så sa jag bara med lite låg röst till hästen:
Sköter du dig inte så kommer du att hamna som pålägg på min macka.

Ettan gillade inte det heller så resten av tiden kom jag inte med några hot,
jag bara tänkte dem.
För övrigt så gick ridturen bra, både häst och ryttare skötte sig.

Inga kommentarer: