måndag, februari 19, 2018

Jag är bra (skryt)

Idag gjorde jag besök på min gamla skola och där fick jag förfrågan
från specialpedagogen om jag ville börja jobba där i augusti.
Jag tackade lite lite tveksamt nej och sa att då i augusti ska de bli pensionärsliv
för min del. Vi pratade vidare om lite ditten och datten.

Pratade med bibliotekarien om hennes nya hus och det gamla som ska säljas.
Efter det for jag ner till mitt vanliga jobb och satte igång med adepten och
"Depressionen på 20-talet".

Eftersom jag är tillåten att ha mobilen på så hörde jag ett svagt surrande och
det var ett kommunnummer som ville nå mig.
Tog mobilen och gick ut och förvånat hörde jag en av rektorerna på gamla skolan
som undrade om jag verkligen hade sagt nej till att börja jobba i augusti.
Hon hade pratat med specialpedagogen som sagt att jag var lite tveksam med mitt
nej så hon hade föreslagit att rektorn skulle ringa upp mig och verkligen höra
om det var så.
Nu fick jag huvudbry så jag sa att jag tänker tills på fredag då ska ni få besked.
Jag antar att de är ute efter mitt teckenspråk samt de kunskaper som jag har om
elever med diagnoser.

Jag känner mig lyckligt lottad som är så eftertraktad efter 65.

Här och nu kan jag tydligen välja och vraka som jag vill.
Samtidigt tänker jag: jag har bara ett liv, jag har 4 barnbarn, stuga, papegoja
och vem vet när livet tar slut. Kanske lika bra att ta vara på det nu och inte sen
när det kanske är för sent.
Det lutar åt ett nej tack, jag vill leva pensionärsliv.

Inga kommentarer: