söndag, mars 04, 2018

Hur f-n blev det så här.

Nu går skam på torra land.

Barnbarnens skola i lilla byn ligger granne med ett dagis
(kanske heter fritids, föris eller något annat) Men ok, jag
kallar det dagis för där är det ganska så unga barn, 1 år gamla
till 4-5... tror jag.

Där läses det sagor för barnen, först på svenska och sedan på
(hör o häpna) arabiska. Jag dåååååånar. Ska de som inte förstår
arabiska tvingas sitta och lyssna till det?

Och då är det alltid någon som kontrar med: Ja, så klart för de arabiska barnen tvingas
lyssna till svenska sagor.

Hur trött blir man inte på det här samhället?
Snart tvingar de väl på barnen varsitt huckle också.
Inte imorgon kanske men om 10-15 år... sanna mina ord.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
I lilla byn finns byskolan med 50-60 elever. Vikarierna har tagit slut så nu får de ta
in vad som helst som går på två ben.

Förra veckan gästades skolan av en italienska som vikarie, hon kunde knappt svenska,
kunde inte stava, barnbarnen gav mig massor av exempel där hon stavade fel och blev
rättad av eleverna. 

Jo, jag tackar jag, det bådar gott inför framtiden.

En annan dag var vikarielistan helt rensad, inte ett namn fanns att tillgå, då tvingades rektorn träda in som vikarie. Så långt var väl allt bra för det var åtminstone en vuxen människa.

De har en lärare i engelska som är åtta år äldre än eleverna. En skoltrött fd. gymnasieelev.
Antar att den sk. läraren är släkt med någon inom skolvärlden, det brukar vara så. Barn eller
barnbarn till lärare hamnar ofta som vikarier eller assistenter.

Assistenter som jobbar på skolor har ofta elever med problem, bokstavsdiagnoser eller annat
som kräver stöttning.
Många av de som jobbar som assistenter har inte en enda minuts utbildning, märkligt med
tanke på det arbete de förväntas göra.




Inga kommentarer: