lördag, oktober 27, 2018

Med hjärtat i halsgropen tog jag mig hem.

Igår kväll var jag hos dotter med familj. Vi spelade spel, åt och umgicks.... allt var bra ända tills jag tittade ut: Snön VRÄKTE ner.
Oj oj, jag med en bil med sommardäck började fundera på hemfärden. Ok, ut till bilen, varmkörde en sväng för papegojans skull. Tillbaka till familjen, fick gojan levererad till bilen, han satt i framsätet i sin bur, och iväg for vi.

Kom ut ur byn och upp på den lite större vägen, wow vad det blinkade, det såg ut som saftblandaren var igång, det var snöplogen. Jag åkte som andra bil efter plogen och det gick i sakta mak i 20-30 km/h. I varje kurva kände jag nästan hur däcken släppte greppet.

Jag klarade mig utan dikeskörning och nu skulle jag svänga in på en lite mindre väg, där hade ingen kört före mig så jag fick ploga själv (med sommardäck var det inte lätt)

Ok... framme vid stopptecknet där jag skulle svänga åt vänster i ett litet litet uppförslut, där fick jag gasa så däcken slet bort snön och jag fick markkontakt, snabbt i med tvåan och iväg for vi.

Nu var det bara 600 meter kvar till en ännu mindre väg och där märkte jag till min förtjusning att det var lite snö.... skönt.
Sista biten ner till stugan gick galant, grusväg och nästintill snöfritt.

Känner mig en aning isolerad idag, det enda jag har att göra är att packa sånt som ska med till stan samt mata kaminerna med vedklampar. Attans vad det går åt ved.

Nästa vecka har jag ledigt, då ska jag inte ägna mig åt historia, matte eller fysik, bara packa och sortera.

Nu önskar jag att regnet kommer och tar bort den lilla snön som är kvar.

Inga kommentarer: